Är kommunens förskolor attraktiva val för att 99% inte skjutsar ungen till Täby?

Kultur- och utbildningsnämnden (exkl. jag själv och S ledamöter) har nyligen beslutat att anta en budget för 2012 som inkluderar vilka resultatmål som ska gälla för resten av mandatperioden. Med detta menas alltså de mål vars uppfyllelse ska rapporteras till Kommunfullmäktige i samband med årsbokslut, och vars betydelse för våra folkvaldas bild av vår förskola/skola nog inte ska underskattas eftersom kunskapen i övrigt normalt inte är så stor. Tidigare har man haft mål som att minska barngrupper och öka andelen förskollärare, samt för skolans del att öka andelen elever som uppnår godkänt i alla ämnen och blir behöriga till gymnasiet. Nu däremot kan man sammanfatta det som att det enbart är förskolans/skolans image man vill presentera för kommunfullmäktige. Vad man kommer att mäta är hur många procent av kommunens förskolebarn respektive skolelever som går i Österåkers verksamheter (d.v.s oavsett om de är kommunala eller fristående), uppdelat i förskola, låg/mellanstadie, högstadie och gymnasie, och ju fler som gör det desto attraktivare skola har vi.

Det är ju inget okänt faktum att vi har många elever i högstadiet och gymnasiet som väljer skolor utanför kommunen. I dagsläget gäller det 24 procent av eleverna i åk 7-9 och 55 procent av gymnasieeleverna. Hittills har standardkommentaren från majoritetens sida alltid varit att det är någon slags trend att ungdomar söker sig till grannkommunen – Danderydsungarna vill till stan och Täbyungarna till Danderyd, därför är det inte märkligt att våra ungar i sin tur söker sig till Täby. Rätt eller fel, men oavsett förvånar det att samma politiker nu plötsligt vill se antalet elever som stannar i kommunen som det mest relevanta kriteriet för om våra skolor är attraktiva eller inte. Om ”attraktiva” sedan anses synonymt med ”bra” är högst oklart. Det övergripande resultatmålet är helt enkelt att våra förskolor och skolor ska vara attraktiva val för elever, föräldrar och medarbetare.

Det jag framförallt känner mig mycket kritisk till är att man för de lägre årskurserna och förskolan kommer att mäta på exakt samma sätt – detta trots att andelen som går i kommunens verksamheter redan är hög, för förskolans del så hög att den inte ens är värd att förbättra – nämligen 99 procent! Men vad exakt tror man att detta betyder? Trots våra stora barngrupper, låga personaltäthet och låga andel förskollärare så har vi alltså inte satt något mål alls om att förbättra oss på detta område! Kommer detta leda till att Kommunfullmäktige år efter år kan konstatera att vi redan har en väldigt attraktiv förskola eftersom nästan inga föräldrar väljer förskolor utanför kommunen? Som om alla föräldrar skulle se det som ett fungerande alternativ att skjutsa iväg barnen till Täby varje morgon innan man stressar iväg till jobbet. Har någon möjligen tänkt på att den ökade benägenheten att söka sig till andra kommuner från åk 6 och uppåt kan bero en hel del på att eleverna då faktiskt är gamla nog att ta sig till skolan själva? Har någon tänkt på att det för de yngre barnens föräldrar kan vara ett betydligt bättre alternativ att helt enkelt flytta härifrån om man är så missnöjd, och att detta inte syns i statistiken?

Jag och många med mig har länge varit kritiska till de årliga kundundersökningar som görs (och kommer att göras även fortsättningsvis), eftersom det inte finns mycket utrymme att framföra den kritik som är vanligast – nämligen att barnen vistas i alldeles för stora grupper tillsammans med alltför få pedagoger. Men i jämförelse med den enkla mätmetod som nu ska användas framstår kundundersökningarna ändå som oerhört mer relevanta!

Förutom att mäta andelen elever som anser våra skolor och förskolor vara ”attraktiva” nog att gå i kommer man även att börja göra medarbetarundersökningar vartannat år. Detta, däremot, tycker jag är riktigt positivt eftersom jag tror att deras trivsel säger en hel del även om hur våra barn har det på samma arbetsplats (förmodligen t.o.m. mer än vad de undersökningar vi föräldrar - som knappt alls är där – fyller i säger). Även här gäller det förstås att de utformas på ett bra sätt, så att det exempelvis inte bara blir närmsta chefen och kollegorna som utvärderas, och att anonymiteten garanteras… Jag förväntar mig att resultatet också presenteras per typ av verksamhet så att det tydligt framgår vad just förskolepersonal, exempelvis, tycker om sin arbetsgivare. En brist är förstås att personal i fristående verksamheter inte kommer att ingå här trots att även deras arbetsvillkor påverkas av den förda politiken.

Så sammanfattningsvis, till alla er föräldrar som önskar mindre grupper, fler pedagoger och mer stöd till barn med särskilda behov i förskola/grundskola/fritids (jag vet att ni är många!) - tyvärr verkar det som att vi måste bli ännu fler som ännu tydligare förklarar vad vi vill och varför, nu när bara det faktum att ert barn är inskrivet i en förskola/skola i Österåker kommer att ses som ett uttryck för ”nöjdhet” av de folkvalda!

Vi i Miljöpartiet återkommer under hösten med ett eget förslag till budget 2012 där vi även bland annat kommer förklara hur vi från politiskt håll vill göra Österåkers förskola och skola bättre (och därmed sannolikt också till ett mer attraktivt val) för våra barn, elever och medarbetare. Identiteten först, så kanske imagen t.o.m. kommer på köpet?

Givande möte om modersmål och barn i behov av särskilt stöd

En helt fantastisk uppslutning blev det på debatten i biblioteket i tisdags - eller kanske snarare frågestunden - där svaren, enligt många deltagare, i stort sett uteblev! Ämnena var modersmålsundervisning och barn i behov av särskilt stöd och salen som rymmer 70 pers var fullsatt, åtminstone under första delen av passet då modersmålsundervisningen var i fokus. En hel del kritiska frågor och inlägg blev det, samt några personliga, känslosamma, historier om hur besluten redan har drabbat barn och föräldrar i kommunen. Elisabeth Gunnars -kommunalråd och ordförande i Kultur- och utbildningsnämnden - var där som ensam representant från kommunen/majoriteten för att bemöta allt detta, vilket jag kan tycka var väldigt synd eftersom det här verkligen är något man skulle vilja att alla kommunens politiker tog del av.

Precis som jag förutspått och påtalat i nämnden begriper varken föräldrar, modersmålslärare eller förskolechefer varför man vill ersätta modersmålslärarna i förskolan med en konsult som ska ge ordinarie pedagoger stöd för att i sin tur stödja barnet på modersmålet - utan att ha någon som helst kunskap i språket! Tyvärr var jag rätt ensam om att ifrågasätta det här när beslutet om att skära ned budget för modersmålsstödet i förskolan togs i KF och när beslutet om de konsultativa insatserna - istället för modersmålslärare- togs i Kultur- och utbildningsnämnden. Jag blev t.o.m. efteråt ifrågasatt av en tjänsteman som undrade varför jag var så kritiskt till beslutet som i hennes ögon tycktes vara en icke-fråga. Mötet igår visar verkligen på något helt annat.

Det enda skäl för beslutet som anges från majoritetens sida är den nya skollagen som betonar att stödet av språkutveckling är en pedagogisk fråga och att den dagliga verksamheten (aktiviteter, material etc. ) ska anpassas. Dock står det även i propositionen till den nya Skollagen att det inte räcker att barnet talar sitt modersmål i hemmet och på Skolverket finns utmärkta exempel på hur en modersmålslärare kan arbeta genom att aktivt delta i leken och sätta ord på de vardagliga sakerna och rutinerna i förskolan. Det behöver m a o inte alls vara fråga om någon traditionell undervisning. Jag hoppas och tror att de konsulter man har anställt kommer att göra en god insats för att personalen åtminstone i någon mening ska kunna ge barnet stöd att utveckla en dubbel kulturtillhörighet. Men vad gäller språkutvecklingen är det väl självklart för var och en att modersmålslärarna har en mycket viktig roll. En konsekvens av beslutet har också blivit att en del modersmålslärare som tidigare haft timmar både i skola och förskola nu känt sig tvungna att säga upp sig p g a för liten omfattning på tjänsten.

Det riktiga att göra inför 2012 är därför som jag ser det att tillföra ytterligare pengar för att återinföra modersmålslärare i förskolan, och gärna ha kvar ett konsultativt stöd som ett komplement. Kostnad för detta - 0,5 -1 Mkr baserat på tidigare siffror.

Gällande omorganisationen av ESU - Enheten för stöd och utveckling - var argumenten något fler, kortfattat hänvisar man till forskning som säger att alla barn som kan fungera i vanlig klass/grupp bör inkluderas istället för att exkluderas. Tanken är god, samtidigt kvarstår bl a frågan om platserna i kvarvarande KÖV-grupper räcker, om de barn som slussas ut i vanliga klasser verkligen kan få tillräckligt stöd - och inte minst hur man har tänkt när man sänker det högsta sökbara tilläggsbeloppet för barn i förskolan med 80 tkr. Det innebär att barnen med de riktigt stora svårigheterna, som är i behov av en resurs under hela sin vistelsetid i förskolan, maximalt kan ges ett bidrag om 10 tkr per månad vilket vi alla vet inte ens räcker till en okvalificerad halvtidstjänst - och vissa av de här barnen har en vistelsetid som överskrider 100% arbetstid!

Visserligen kommer majoriteten nu höja det ordinarie grundbeloppet med 830 kr per år och barn för 3-5 åringar vilket är tänkt att användas till särskild stöd. Problemet är att man för att skramla ihop resterande belopp för att komma upp i den summa man kunde söka tidigare (ca 16,7 tkr/mån, vilket redan det är lågt för vissa barn) måste kunna "ta peng" från 100 st 3-5 åringar för att nå den tidigare sökbara summan för ETT barn. De flesta förskolor har inte ens så många barn. Lägg till detta att man för de allra flesta barn inte alls kan söka något tilläggsbelopp längre. För barn som är i behov av extra stöd men som INTE har en diagnos inom autismspektrum eller tal- språksvårigheter (och många av de som har de diagnoserna men inte "tillräckligt" svåra problem), exempelvis barn med ADHD, är det endast den lilla höjningen av grundbeloppet man hänvisar till. M a o är det inte särskilt sannolikt att du med gott samvete kan använda en hel stor förskolas höjda grundbelopp till endast ett barn.

Den 24 oktober lägger majoriteten fram sitt budgetförslag för 2012, vi är många som med spänning väntar på besked om vad man är beredd att satsa för att nå visionen om att bli "Länets bästa skolkommun".

Jag har tidigare skrivit i ämnet här. och här.

Politiska uppdrag våren 2011

Jag har nu haft mina politiska uppdrag för Miljöpartiet i ett halvår. På vårt förra medlemsmöte fattades det kloka beslutet att alla vi som har uppdrag ska sammanfatta tiden som varit två gånger per år i syfte att informera våra väljare och medlemmar. Jag har nu äntligen fått ned en del i skrift och eftersom det troligen är alldeles för långt för den sammanfattning som ska publiceras på hemsidan när alla är klara kommer här den lite mer utförliga beskrivningen av de frågor jag har engagerat mig mest i och vilken skillnad just jag har gjort i Österåkers politik under våren 2011.

Kultur- och utbildningsnämnd och utbildningsutskottet (KUN)

Något av det viktigaste som jag ser har hänt inom nämndens ansvarsområden våren 2011 är omorganisationen av ESU (Enheten för Stöd och Utveckling) där KUN tar över ansvaret. Majoriteten har beslutat lägga ned flera kommunövergripande grupper och att begränsa de sökbara tilläggsbeloppen för barn med särskilda behov. Istället höjer man skolpengen för alla elever i syfte att skolorna ska kunna att ta hand om dessa i den ordinarie verksamheten, med grundpengen.

Det finns stöd för att de flesta barn med särskilda behov bör inkluderas i den vanliga verksamheten, men samtidigt kräver detta att skolorna lyckas anpassa undervisningen så att den passar även dessa barn vilket ställer mycket höga krav på skolledare och lärare och vi i MP känner även oro för att höjningen av skolpeng inte ska räcka till. Vi har därför tydligt påtalat vikten av att beslutet följs upp och utvärderas, vilket man också beslutat att göra.

Jag har även - i utskott, nämnd och kommunfullmäktige - påtalat det problematiska i att förskolan inte får motsvarande kompensation trots att även förskolorna får ett utökat ansvar att ta hand om barn med särskilda behov inom den ordinarie pengen ,som jämförelsevis är mycket låg. Visst gehör har vi fått genom att man senare beslutat om en mindre höjning av ersättning även för förskolan, samt att man varit mer generös än planerat när det gäller ansökningar om tilläggsbelopp för barn med särskilda behov i förskolan inför höstterminen 2011.

Man har även beslutat att fördela en del av resurserna till skolan efter socioekonomiska faktorer (bl.a. föräldrars utbildningsnivå) vilket är mycket positivt och något som nämndes i Miljöpartiets budget inför 2011. Jag har i utskottet påpekat att detta sannolikt är lika relevant för förskolan, varpå man beslutat att även förskolan kommer att få vissa extra medel som fördelas utifrån liknande principer.

Vidare har vi engagerat oss i frågan om modersmålsundervisning, framförallt vad det gäller förskolan där man har beslutat lägga ned modersmålsundervisningen och istället erbjuda s.k. konsultativt stöd. Detta betyder i praktiken att man istället för att ge modersmålsstödet i form av ambulerande modersmålslärare med kompetens i det aktuella språket, nu endast ska ha en anställd konsult som ska ge förskolorna stöd och råd i hur de kan integrera modersmålsstödet i den ordinarie verksamheten. Vi har tydligt ifrågasatt att man på det här viset tar bort den språkkompetens modersmålslärarna besitter. Detta har lett till att man beslutat utvärdera det nya sättet att arbeta inom ett år.

Diskussionen om vilka mål som bör sättas på vägen till att bli Stockholms bästa skolkommun har inletts och en arbetsgrupp bestående av politiker, skolledare, föräldrar och lärare har tillsatts. MP är dessvärre inte representerade i denna grupp men har lämnat synpunkter till nämnden och kommer naturligtvis fortsätta med det, samt följa med i vad som sker.


Kommunfullmäktige

Det är min första period som Kommunfullmäktigeledamot och mitt sammanfattade intryck är att oppositionen som helhet har gjort ett bra jobb och att majoriteten sällan har lyckats argumentera för de delar av sin politik vi kritiserat på ett övertygande sätt. Mycket har vi givetvis vårt nya duktiga oppositionsråd Ann-Christine Furustrand (S) att tacka för, samt även det faktum att alliansens skickliga och erfarna Ingela Gardner Sundström numera är KF-ordförande och därmed sällan deltar i debatten. Själv har jag främst deltagit i debatten vad gäller de frågor som rör utbildningsområdet enligt ovan, men även bland annat tillsett att vi tydligt tagit avstånd från majoritetens beslut att göra Kommunstyrelsens ordförande till ansvarig utgivare för kommunens informationstidning.

Jag har lämnat in en interpellation avseende kartläggningen av barns- och ungdomars psykiska hälsa och därmed skapat en debatt om hur vi förebygger den här typen av problem, men även om hur vi kan arbeta mot en bättre folkhälsa på ett mer övergripande plan vilket vi kommer att återkomma till framöver.

Jag har lämnat in en motion om att kommunen bör erbjuda föräldrastöd, inte enbart till föräldrar med större barn utan även till dem med små. Detta efter att, bland annat i Socialnämnden, ha informerats om att Komet-utbildningen för föräldrar med barn mellan 3 och 11 år inte längre fanns kvar då den inte längre kan finansieras via bidrag från Länsstyrelsen. Några veckor efter att jag inlämnat motionen dök dock information upp på kommunens hemsida om att utbildningen erbjuds även för dessa föräldrar. Om det är så att den funnits kvar ”i det dolda” även under våren eller om man erbjuder kurserna på nytt har jag inte riktigt fått svar på. Positivt är det hur som helst, men jag låter min motion ligga kvar då föräldrastöd utöver själva utbildningen troligen också är motiverat.

Sammanfattningsvis är min upplevelse att man i oppositionsrollen kan påverka mer än jag tidigare trott, även om förutsättningen tyvärr tycks vara att det sker i ett så tidigt stadie att majoriteten kan göra beslutsförslaget till sitt eget. När det gäller de frågor som jag engagerat mig mest i tror jag som sagt att vi i viss mån har påverkat i en positiv riktning. Men naturligtvis behöver mycket, mycket mer göras och jag kommer att ta alla chanser jag får att påpeka detta för majoriteten just i hopp om att man tar sitt förnuft till fånga och gör våra förslag till sina egna :-)

Från föredrag till dialog – möte med Gustav Fridolin

En riksdagsman på besök. Så enkelt skulle Gustav Fridolins besök i Åkersberga bibliotek torsdag den 7 april kunna beskrivas, men det vore att förminska den stund av eftertanke och dialog som präglade kvällen.

Temat för föredraget var närdemokrati och medborgarinflytande i arr. av Miljöpartiet i Österåker. Föredraget belyste till en början kritiskt framväxten av politik som mångårig heltidssyssla, och det minskade förtroende som kan uppstå mellan politiker och väljare när politiker sitter för länge på sina poster och odlar en kultur som gynnar fortsatt intern enighet.

- När allt fler kommunala nämnder slås samman, med färre politiker som följd och när allt färre medborgare känner en politiker, då ökar glappet mellan politiker och medborgare. Fler borde bli politiker, anser Fridolin.

Att engagemang i partier är viktigt för en levande demokrati kan låta enkelt att säga. Samtidigt har vi i Sverige en god föreningstradition med ett stort antal föreningsaktiva medborgare och vi är vana att engagera oss i olika sakfrågor som påverkar oss i vår närhet till exempel. Som hinder för ökad politisk aktivitet anger han att människor riskerar att inte vilja vara aktiva på grund av professionaliseringen av politiken.

Från ett föredrag om politik och egna erfarenheter av lokalt medborgarengagemang blev kvällen mer av dialog med åhörarna, som uppmuntrats att ställa frågor. Gustav Fridolin är en av de hetaste kandidaterna till en av de två språkrörsposter som Miljöpartiet ska välja i vår och han kommer att behöva svara på många och varierande frågor från andra är de egna i partiet.

-Vi måste återupprätta politiken som arena för att förändra samhället. I detta sammanhang blir det viktigt för partierna att tillvarata människors idéer och erfarenheter.

Frågor om näringslivspolitik och skattefrågor - inte miljöfrågor - kom att inleda åhörarnas frågestund. Därefter diskuterades frågor om sociokulturella faktorers betydelse i beslutsfattandet, om den svenska traditionen av förhandlingar och medbestämmande är på väg att försvinna, om vi behöver mer av dialog i företag och i politiken. Dessa frågor kan ses som en påminnelse om att också Miljöpartiet kommer att behöva utveckla sin politik inom såväl näringslivsfrågor som äldrevård – detsamma som frågor om ”närande och tärande” sektorer? Nej, Fridolin förefaller se offentlig sektor som en tillgång, men denna är beroende av en industri som är konkurrenskraftig, och här menar Fridolin att Tysklands ”gröna” industrier har kommit långt jämfört med Sverige. Att förena den svenska industrins betydelse med vikten av gröna värden och rättviseaspekter, utan att ens nämna ordet tillväxt, är en glimt av de förmågor och frågor som ett blivande språkrör förväntas kontrollera och väcka intresse för.

- Vi som politiker måste ut och träffa folk, vi måste prata med varandra, lära känna varandra, förstå varandra, hävdar Fridolin med ett engagerat kroppsspråk.

Och kanske tror vi på honom. Kanske förväntar vi oss att fler politiker kommer ut till - och inspireras av, lär av, lyssnar på - de människor, verksamheter och lokala miljöer som är såväl förutsättningar för politikens marknadsandelar som drivkrafter för demokratins arenor.

Kalla det politik eller vad du vill. Men det är för viktigt för att inte bry sig om. Börja med dig själv. Du kan också bli politiker!

Av: Jonas Jonsson

Earth Hour – släck för en ljusare framtid

Den 26 mars är det åter dags för den årliga klimatmanifestationen Earth Hour. Det är mycket glädjande att se att även vår kommun Österåker i år är anmäld! Förra året deltog 4600 städer i 128 länder och 209 av Sveriges 290 kommuner. Tyvärr var Österåker inte en av dessa eftersom de styrande politikerna här då beslutade att inte delta trots att en motion lades om detta. Bland annat ansågs det att effekten av att släcka ljuset under en timme var alltför marginell. Earth Hour är dock ingen energisparkampanj utan syftet är att skicka en politisk signal till makthavare världen över om att ta klimatförändringarna på allvar och att skapa engagemang i frågan. Vi i Miljöpartiet är glada över att de styrande partierna i Österåker tänkt om i den här frågan. Vi hoppas också att många av Österåkers medborgare, företag, organisationer och skolor vill anmäla sig till Earth Hour 2011. Ju fler som deltar ju starkare blir nämligen budskapet om att det nu är hög tid att ta klimatförändringarna på största allvar!

Läs mer om Earth Hour här.

Samma peng = samma förutsättningar... eller?

Österåkers tillträdande kommunalråd Michaela Fletcher Sjöman skriver i en insändare i veckans Södra Roslagen "Att några skolor inte har en budget i balans och några har det, handlar inte om hur politiken satsat. Alla skolor får samma peng per elev och utifrån dessa förutsättningar är det upp till varje rektor att prioritera".

Slutsatsen tycks vara att den rektor som inte håller budget helt enkelt är en rektor som prioriterat fel eftersom man har samma peng per elev att tillgå och därmed exakt samma förutsättningar som de skolor som både kan uppvisa vinst och goda resultat. Jag tvivlar visserligen inte på att felprioriteringar förekommer, men låt oss koppla
på vårt sunda förnuft ett par sekunder... är det någon som på fullt allvar tror att det är så enkelt att man kan sätta exakt samma peng per elev och förvänta sig att skolorna ska klara sin uppgift exakt lika bra? Det är inga robotar vi talar om här utan barn och ungdomar med helt olika bakgrund, problem, begåvning o.s.v. o.s.v. Och eftersom skolan är segregerad har vissa skolor fler resurskrävande elever än andra och vice versa.

Förra året kom Skolverket ut med en rapport där man kritiserar kommunerna just för att man generellt inte differentierar resurserna till skolan tillräckligt mycket. Visserligen omfördelas resurserna till en viss del här i Österåker, som i de flesta andra kommuner, men dessa så kallade tilläggsresurser har reducerats kraftigt de senaste åren och man har dessutom kört med samma fördelningsgrund i flera år trots att den bör uppdateras inför varje läsår för att det ska bli effektivt. För förskolan har Österåker inte några tilläggsresurser alls.

Så här skriver Skolverket i sammanfattningen av sin rapport:

"Det är kommunpolitiker i fullmäktige och i barn och utbildningsnämnder (motsvarande) som styr över vilka resurser som avsätts och hur de fördelas till verksamheter och enheter och det är nödvändigt att de skaffar sig underlag för sin styrning. Resultaten i den här studien tyder på bristande styrning och egenkontroll på många håll. Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- och utvärderingsresultat. Resultaten tyder också på att resurser inte differentieras tillräckligt mycket med tanke på de stora skillnader som finns i förskolors och skolors förutsättningar för sin verksamhet." Hela rapporten finns att läsa här.

Och vårt tillträdande kommunalråd anser alltså att ingenting handlar om "hur politiken satsar"..... Dags att lyfta huvudet ur sanden?

En attraktiv kommun - för vem?

Igår kväll fastställdes majoritetens budget för 2011 i Österåkers Kommunfullmäktige. En budget där man använder en stor del av kommunens ökade skatteintäkter till en rejäl skattesänkning. Hade vi i Miljöpartiet fått råda hade man istället använt större delen av dessa pengar till våra skolor och förskolor, vilket vi har visat genom att lägga ett eget budgetförslag. Den här gången fanns faktiskt möjligheten att, utan skattehöjning, göra dessa satsningar. Ändå valde den Moderatstyrda alliansen återigen att prioritera sänkt kommunalskatt. Detta trots att fyra av de fem partier som bildat majoritet i Österåker före valet sa sig vilja ha en oförändrad skatt och istället prioritera ökad kvalitet i våra verksamheter! Jag skulle inte vilja uttrycka mig som lokaltidningen Södra Roslagen gjorde, nämligen att M har "kört över sina alliansvänner". Snarare skulle jag hävda att det är "alliansvännerna" som lagt sig platt. Menade man allvar med sina påstådda ambitioner fanns där nämligen till synes mer likasinnade partier att samarbeta med.

Visserligen stoltserar majoriteten med att budgeten samtidigt innehåller satsningar på kommunens verksamheter, vilket av den oinvigde kan tolkas som att barn, elever och personal nu har en märkbart förbättrad situation att se fram emot. Den förhållandevis blygsamma höjningen av peng i skola och förskola på 1,5 procent ska dock sättas i relation till att kostnader, framförallt löner som regleras via avtal, varje år ökar. Den ska även sättas i relation till att man, åtminstone för förskolans del, inte har kompenserat dessa ökade kostnader alls de två senaste åren, tvärtom sänktes pengen något 2010 samtidigt som förskolan genom ändrade bidragsregler fick ett utökat åtagande att ge barn med särskilda behov stöd inom den vanliga pengen! Om majoritetens så kallade satsningar blir märkbara i form av fler lärare i skolan eller minskning av våra ohälsosamt stora grupper i förskola och fritids är därför väldigt tveksamt.

Under majoritetens budgetanförande framgick att skälet till skattesänkarivern är att man vill vara en attraktiv kommun för de som bor här och för de som funderar på att flytta hit. Jag vill på inget vis förneka att det finns ett egenvärde i en låg kommunalskatt. Till skillnad mot majoriteten anser jag dock inte att detta värde står över värdet med att ge alla våra skolor och förskolor tillräckliga förutsättningar för att erbjuda arbetsro, trygg omsorg, individanpassad undervisning och goda arbetsvillkor för personalen. Jag är ganska övertygad om att de flesta Österåkerbor håller med mig här, 65 procent av er har ju trots allt röstat på partier som före valet sa sig vilja prioritera kvalitet före skattesänkningar.