Det var först när mitt äldsta barn började i förskolan som jag på allvar fick upp ögonen för hur kommunpolitiska beslut i hög grad påverkar min egen och min familjs vardag. Jag konfronterades nämligen snart med den olustiga sanningen att flertalet barngrupper i Österåkers förskolor bestod av alltför många barn och alltför få pedagoger för att kunna erbjuda alla barn den omsorg och trygga anknytning de behöver under de livsavgörande första år då hjärnan utvecklas som mest.
Det stod också klart att den pedagogiska uppgift förskolan ålagts på många håll inte var genomförbar. Detta var år 2006 och trots påtryckning från opposition, pedagoger och det föräldranätverk jag själv länge varit aktiv i har inga förbättringar skådats. Skolverket har rekommendationer gällande barngruppers storlek vilka många kommuner nonchalerar, men det rättfärdigar inte att Österåkers majoritetspolitiker gör likadant. Faktum är att vi i Österåker enligt tillgänglig statistik befinner oss bland de kommuner i landet som har störst barngrupper, lägst personaltäthet och lägst andel högskoleutbildade pedagoger i hela Sverige!
Förskolans barngrupper har ökat något oerhört i hela landet, men i några kommuner har man nu lyssnat till alla de psykologer och pedagoger som varnar för att den stressiga miljön kan hämma små barn i deras utveckling. I både Stockholm och Lund har man satt tak för hur stora barngrupper får vara i förskolan, medan man i Österåker absolut inte vill mista sin rätt att pressa in 17 ett- och tvååringar i samma grupp, eller fler om budgeten visar sig vara för snäv.
Tyvärr är bristen på lyhördhet bland Österåkers nu styrande politiker ungefär lika stor som uppfinningsrikedomen när det gäller att avfärda den kritik som bygger på pedagogers erfarenheter och forskning. För de politiker som faktiskt inser sin brist på hållbara argument återstår att utmåla sina kritiker som negativa gnällspikar, ute efter att svartmåla kommunen. Allt för att hålla kvar sina väljare i tron att de skattemedel som man genom årliga skattesänkningar räddar undan ”konfiskation” alltid gör störst nytta i den egna plånboken, trots att det bara handlar om något mer än en extra tjugolapp per månad för var och en. Det är uppenbart att alliansen i Österåker har underskattat många av sina väljare här. Naturligtvis finns inget linjärt samband mellan ekonomiska resurser och verksamheters kvalitet, men det finns definitivt en gräns för när ekonomiska förutsättningar påverkar omsorg och pedagogik till våra barns nackdel. Vad gäller våra minsta barn är denna gräns tyvärr nådd sedan länge.
Vad innebär din röst i kommunalvalet för den fjärdedel av Österåkers medborgare som ännu inte har rösträtt, nämligen våra barn och ungdomar? Tar vi hand om dem på bästa sätt nu har vi igen det framöver, både ekonomiskt och i form av en ljusare framtid. Vi i Miljöpartiet söker därför mandat för en ordentlig satsning på kommunens barn och ungdomar, och därmed även för en investering i morgondagens Österåker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Veckan därefter fick jag ett svar från Ulf Ellnebrant (M). Hans lösning är "helt enkelt" att föräldrar stannar hemma med sina barn och därmed inte utnyttjar förskolan. Själv har jag full förståelse för de som väljer att vara hemma med sina barn och vill gärna arbeta för att underlätta för fler att göra så. Fortfarande är det dock lika angeläget att de barn som faktiskt tillbringar en stor del av sin tid i förskolan (=de flesta barn över 1,5 - 2 år i vårt land) får en bättre omsorg än idag. Gäller i hela landet men definitivt inte minst i Österåker.
SvaraRadera